En felkonstruerad brunn

För det mesta går det väldigt bra att cykla här. Det finns gott om cykelbanor och bilisterna är ofta mycket hänsynsfulla. Idag stötte jag dock på en brunn för regnvatten som inte var konstruerad med cyklister i åtanke. I alla fall inte sådana med smala däck. Det krävs ingen vidare fantasi för att lista ut hur ett sådant här möte kan sluta:

Det gick dock förvånansvärt bra. Lite skrubbsår på ena armbågen och vägdamm på kläderna är inte så farligt efter en kullerbytta över styret :-)

Edit: Tilläggas bör kanske att det hela inträffade vid en korsning med stopplikt. Jag hade (nästan) stannat och precis ställt mig upp på pedalerna igen för att dra iväg. Det var alltså ingen hög hastighet inblandad.

Bil

Nu har vi köpt vår första bil. Det har tagit mycket tid, framför allt att komma fram till vad vi vill ha för bil och vilken prisnivå man ska lägga sig i. Nu blev det en kompromiss av en bil vi själva vill ha och som vi tror vi kan sälja om ett år utan att det kostar oss allt för mycket. Det blev också en något nyare bil än vi först tänkt med hopp om att slippa dyra reparationer.

Bilen vi köpt är en Kia spectra från 2005.
För att köpa bil i USA krävs det inte mindre än 20 underskrifter. 

                    Vår nya bil

En bra dag

Idag gjorde jag mitt obligatoriska engelska prov på morgonen. Det gick väldigt bra, datorn tyckte jag kunde mycket bättre engelska än vad jag själv tror jag kan. Det var synd bara att just idag vi var "mellan två bilar", dvs vi hade inte fått vår bil än och hyrbilen lämnades tillbaka igår, så det blev än lång cykeltur igen, 26 km tur och retur. Det är tur att jag har vanan inne från förra veckan. Även om cyklingen var lång var valet enkelt: buss 1h 50 min eller cykel 45 min.  Bussarna verkar dessutom inte speciellt pålitliga här. 

Efter provet möte jag upp Carro och Patrica, två trevliga svenska tjejer som också ska plugga på Foothill college. Tillsammans åkte vi sedan till en nationalpark i närheten av Santa Cruze. 

Det blev en härlig promenad med mycket sol och vind. Vilket både syntes och kändes när jag kom hem, röd och urblåst. Badtemperaturen var helt okej även om det var åt det kyligare hållet och det bara blev benen som fick bada. 

Kommentera mera

Nu ska det inte krävas att man loggar in för att kunna lämna en kommentar. Jag har förstått att flera har försökt men inte lyckats.

Nu ser vi fram emot fler kommentarer och frågor :-D

Nästa nivå

Om livet i USA var ett tv-spel skulle vi nu kommit vidare till nästa nivå. Vårt hem har nu mera en madrass med täcke och kuddar samt bord och stolar. Vi kan nu dricka ur glas istället för petflaska men vårt fina röd vin får än så länge drickas i stora vattenglas. Vi kan transportera oss även om det fortfarande bara är med cykel eller hyr bil. Förra torsdagen började Anton jobba igen och jag har snart läst klart min första kurs på college (en introduktionskurs). Igår firade vi allt detta med en flaska av vårt fina vin till maten.  Till efterrätt blev det 5 amerikanska ostar. 

Uppkoppling

Vår datamängd på mobiltelefonerna är hög just nu. Vi kollar allt från kartor till restauranger, butiker och skypesamtal. Vi bestämde oss därför helt enkelt att snarast möjligt skaffa internetuppkoppling även hemma i lägenheten. Det var lättare sagt än gjort. Efter flera samtal med leverantör fick vi hänvisning till att åka till en av deras butiker för att få hjälp på plats. Det var bara det att butiken låg 18 km från lägenheten och vi saknade fortfarande bil. Men vi kände att behovet av uppkoppling var så stort så vi tog cyklarna och rulla dit.

Härligt gröna vägar med bikelanes

Efter att vi besökt butiken och löst uppkopplings frågan tog vi en liten paus i centrumet butiken låg i. I matbutiker hade de vatten för påfyllnad men även extrapris på glass och energi behöver man när man cyklar. Kaffeglassen var riktigt god, med sådan kan jag nog snart börja lära mig dricka kaffe.

Staden vi besökte hade fullt med kanaler som båda bilderna här visar. Många paddlade kajak, eller SUP och en del gled fram ljudlöst i små båtar (troligen drivna på el).

Kalifornisk flyttbil

Lättare att packa om man inte har tak på bilen. 

Vägen hem från vindistriktet

Helgens äventyr slutade inte med vaniljglass i espressokaffe. Efter att ha sovit en natt på motell var det nämligen dags att åka hem. Varför inte passa på att ta åka en bit av den omtalade Highway 1 tänkte vi och tog en liten omväg hem. Det var bitvis en riktigt fin väg längs stilla havet som slingrade sig längs vattnet. Den passar nog riktigt bra att åka motorcykel på, Alfred du får planera in en besök här.

Innan vi kom fram till stilla havet passerade vi orten Sebastopole som visade sig ha en Gravenstein apple fair. Kombinationen äpplen och en riktig amerikansk marknad lockade så mycket att vi stannade till en stund.

Varken äppeltavlan eller mängden äpplen kommer i närheten av vad äpplemarknaden i Kivik, men kul var det.

Naturligtvis hade de det klassiska inslaget  av ätar-tävling. Här är det barnklassen i äppelpajätartävlingen som hungrigt väntar på startsignalen. Även vi kände av hungern och fick tillfälle att lära oss ytterligare ett förkortning: BLT står tydligen för bacon, lettuce and tomato och kommer vanligen i form av en smörgås.

Frågan är bara hur man äter en smörgås som består av tre våningar och mängder med fyllning?

Mätta och belåtna tog vi oss ner till stilla havet i vår vita Toyota Yaris. Det var riktigt fin utsikt på flera ställen och jag fick tillfälle att testa panoramafunktionen i min nya telefon.

Vi åkte söder ut och kom ner till Golden Gate-bron, som var insvept i sedvanlig dimma. Eller är det kanske bara låga moln?

Väl över bron letade vi oss in smeten vid San Franciscos nordöstra strand. Vi lyckades parkera bilen och tog en promenad längs vattnet till pir 39. Ovan syns Alcatraz i bakgrunden och nedan kolonin med sjölejon som är bosatta vid piren. 

En fin födelsedag

Lina hade i hemlighet förberett en utflykt på min födelsedag, så i fredags var det tidig uppgång som gällde. Efter en god hemlagad frukost, den första på länge med stekta ägg, bar det av med bilen upp mot San Francisco. Just som jag hade insett år vilket håll vi var på väg och hade börjat fundera på vad som skulle hända i SF så sa Lina att jag skulle förbereda mig på att köra om ca en timme. Till min förvåning insåg jag att detta borde innebära att vi skulle ganska långt norr om Golden Gate-bron. Inget besök i storstan den här gången alltså.

Jag körde den sista biten och Lina dirigerade mig. Det visade sig att resans mål låg i Sonoma county, ett fint vin-distrikt i klass med Napa-dalen för den som inte känner igen namnet. Från staden Healsdburg åkte vi med i en guidad cykeltur bland vingårdarna.

Vi stannade längs med vägen och vår guide berättade om Dry Creek Valey's historia och om vinodling.

Totalt blev det en tur på ca 35 km med besök på tre olika vingårdar (Bella, Dry Creek vineyard och Alderbrook). På vingårdarna var det provning av viner (vad annars?) som stod på schemat.

Den sista gården hade utförsäljning av vissa viner från 2005. Efter att ha smakat tyckte vi att det var värt att köpa en låda för $70. Vi visste inte riktigt hur många flaskor det var i en låda men trodde det var sex eller åtta stycken. När vi fick låda levererad efter cykelturen lärde vi oss att de går 12 flaskor på en låda. Totalt blev blev hela 15 flaskor vin inköpta på en och samma dag! Den som kommer på besök kan alltså räkna med att få smaka :-)

Dagen avslutades på en fin italiensk restaurang i stan (Campo Fina), med mer regionalt vin förstås. Har ni vägarna förbi kan vi varmt rekommendera ett besök. Vi delade på ett antal riktigt goda smårätter och när vi kom till efterrätten var tanken att göra likadant. Vi frågade om en variant med glass och kaffe och konstaterade snabbt att det inte var något för Lina och valde två andra. Till min stora förvåning fick vi in tre efterrätter varav en var en vaniljglass-kula som badade i espressokaffe, med ett ljus i till råga på allt! Vi hade visst sagt något om att det var min födelsedag.

Det blev en riktigt bra avslutning på en fin födelsedag!

Plötsligt händer det

Vi har en lägenhet, ett hem och en adress!

Den första veckan har vi ägnat åt att leta lägenhet. Det fungerar verkligen annorlunda här, allt som finns tillgängligt finns tillgängligt mer eller mindre på en gång. 

Vi har börjat morgnarna i sängen med att kolla av dagens annonser på craigslist ( ungefär som blocket) och uthyrningsföretags olika hemsidor. Sedan har vi gått upp och gjort oss i ordning för att sedan ringa runt till de lägenheter vi varit intresserade av, oftast har det varit visning redan samma dag eller någon dag senare. Vi har därefter åkte runt med får lilla hyrda Toyota på visningarna. Bil behövdes då det var långa avstånd mellan de olika områdena vi tittade på. 

Alla lägenheterna ser nästan likadana ut, grå heltäckningsmatta, beige ton på vägarna, låga duschar. Efter ett par visningar kom vi fram till att de avgörande skillnaderna ligger på storlek av kök, ljuset i lägenheten, diskmaskin eller balkong/uteplats (det verkar som kombinationen diskmaskin och balkong inte finns på marknaden). De flesta lägenheterna var fräscha då de oftast målas om och matta byts mellan olika hyresgäster. 

I onsdags kväll hittade vi till sist rätt, 15 min efter visning hade vi skrivit kontakt och i torsdags morse flyttade vi in. 

Lägenheten ligger 3 km från Antons jobb och 13 km från mitt college. Först idag insåg vi att det kan vara cykelavstånd för oss båda. Det är otroligt många som cyklar här och det finns riktiga cykelbanor på många ställen. Till skillnad från många av de andra lägenheterna vi tittat på hyrdes denna ut av en privatperson och ligger på taket av deras garage. Vi har en enorm uteplats rakt under a redwood tree, ljust och rymligt. Inte nog med detta så har vi även möjlighet till en öppen brasa.

Lägenheten är helt tom på möbler, det enda som finns är de grejor vi tagit med från Sverige. Man kan säga att det var tur vi var campingsugna när vi åkte.

Efter en liten vända på IKEA har vi nu även porslin (och kuddar)

Födelsedag!

På väg på hemligt födelsedagsäventyr

Godaste burgaren på 31 år

Ikväll blev det amerikansk middag. Vegburgare till mig och den godaste burgaren Anton någonsin ätit. Eftersom Anton glömt leget på rummet var det bara jag som fick njuta av den kaliforniska ölen. 

Frukost på rummet

Ett vänligt mottagande och en ny telefon men inte någon bil

När vi komm fram till Palo Alto visade det sig att vi ska bo hos ett trevligt par i vad som verkar vara väldigt fina kvarter. I ett ganska stort hus har vi ett rum med eget badrum men tyvärr inte tillgång till något kök.

Efter att ha vilat en stund och duschar av oss resdammet tänkte vi gå ut och hitta något att äta. Utrustade med en karta frågade vi vår värd om rekommendationer. När det gick upp för honom att vi inte hade någon bil ännu erbjöd han oss att följa med till Palo Alto centrum, de var ju ändå på väg dit för att äta. Det hela slutade med att vi blev bjudna på god kinesisk mat och fick en trevlig kväll. Under middagen var det någon (troligen jag) som nämnde Steve Jobs, så på vägen hem tog vi en liten omväg och vi fick Jobs hus utpekat.

I dag var målet att skaffa amerikanska telefonnummer och att hyra en bil. Först var vi dock tvungna att få  oss något till livs. Vi hittade ett trevligt kaffé som hade en lite ovanlig kombination: omelett och fruktsallad:

En god, lite oväntad kombination.

Mätta och belåtna traskade vi iväg till en telefonoperatör för att skaffa amerikanska telefonnummer. Efter underliga problem med diverse betalkort och ett mellanspel på banken (öppen på en lördag!) kom vi därifrån med en ny telefon till mig och en amerikanskt SIM-kort till Lina.

Dessvärre tog det för lång tid med telefoner, bank och lång promenad: när vi väl kom fram till biluthyrningen så hade den stängt. Jobbigt läge. I morgon får vi se till att komma dit i tid.

En oväntat händelserik flytt

Det började med att vi fick ett sms 00:20 natten innan avgång, om att planet till Köpenhamn var inställt. Men vi skulle ändå infinna oss på flygplatsen som planerat dvs 05:15. När vi kom till flygplatsen var informationen dålig till att börja med. Det var endast nattbemaning vid informationsdiskarna, det tog drygt 2 timmar innan vi fick information om att vi skulle få åka buss till Köpenhamn istället. Det var en ganska jobbig stämning på flygplatsen med massa trötta, arga och förvirrade resenärer, en del hade mindre tålamod än andra. Trots den bristfälliga informationen var försening på det stora hela något positivt;

- vi hann med det planerade flyget till San Francisco

- vi fick bidrag till frukost av SAS 

- eftersom resan till Köpenhamn tog längre tid hann man om man ville ta igen lite sömnbrist redan innan vi kom fram till Köpenhamn

- väl i Köpenhamn fick vi 1000 danska kronor o kompensation, som vi snabbt växlade in till dollar

- vid incheckning blev vi uppgraderade en klass vilket bl.a. Innebar att vi fick ta fasttrack genom säkerhetskontrollen, vårt extra bagage kostade inget extra och på planet var benutrymmet riktigt bra.

Gott om plats till och med för långa ben!

Tyvärr hände sedan något som man verkligen inte vill ska hända på ett flygplan man får en misstänkt matförgiftning. En timme efter första målet mat serverats och de kommande 8 timmarna mådde jag illa till och från, för att efter sedan vid serveringen av den sista måltiden hoppa övermåltiden och istället använda papppåsen i sättet framför. Det var tur att det bara var en av oss som fick special meal.