Oakland

Igår besökte Anton och jag Oakland, som ligger tväts över bukten från San Fransisco sett. 

Vi började dagen i stadsdelen Rockridge som är full av mysiga butiker, caféer samt restauranger. 

Bland annat besökte vi en nästan helt ekologisk saluhall där de sålde "vinter-banan-äpplen". De var goda men de andra äpplena i butiken var ännu godare. 

Till lunch provade vi pizza i Chicago style dvs pizzadegen var uttyckt i en pajform och fylld med ost och resten av påläggen. På det låg en pizzabotten som lock och ovanpå detta var tomatsåsen placerad. 

Den pizzan var riktigt god. 

Vi hade tagit med cyklarna till Oakland och cyklade sen vidare ner till Lake Meritt som låg mellan centrum och Rockridge. 

Det var ett fint område och många oklandsbor tillbringade lördagen där med picnic eller träning. 

Detta var vårt andra besök i Oakland och det kan nog bli fler. Stan är tillräckligt stor för att ha ett intressant utbud men liten nog för att hitta och ta sig runt i. Det bor ca 450 000 i stan. 

Casionos och canyons

Äntligen var det så dags för oss att se något annat av USA än Kalifornien. Redan innan vi flyttade hit pratade vi om att Grand Canyon var något vi definitivt ville se. Efter en del tips utökade vi resan till att omfatta hela tre nationalparker och ett så kallat nationalmonument. Totalt blev det också tre nya stater vi fick uppleva, Nervada, Utha och Ariziona.

Las Vegas

Vi tog flyget till Las Vegas. Resan tog bara 1,5 timme. Redan vid gaten när vi klev av planet möttes vi av spelautomater så vi visste att vi kommit rätt.

Kvällen spenderade vi på berömda the Strip bland andra turister och kasinobesökare. 

Självklart besökte vi flera kasinon. Med en drink bredvid spelautomaten blev det en minnesvärd kväll. 

Bryce National Park

Dagen efter Las Vegas tog vi hyrbilen och åkte åt nord öst. Den stora motorvägen som vi skulle ha tagit hade blivit översvämmad dagen före på grund av kraftiga regn, så vi var tvungna att ta en liten omväg. Det var dock en fin sträcka genom en nationalpark, så det gjorde inte så mycket.

På eftermiddagen kom vi fram till de röda bergen och välkomnades ad valvbågar över vägen.

Bryce Canyon är framför allt känt för sina Hoodoos.

Vi gjorde en riktigt häftig vandring ner i dalen bland hoodoosen.

När solnedgången närmade sig blev det härligt varma färger på de redan röda klipporna.

Vi bodde på en campingplats i nationalparken och på kvällen fick vi ett annat typ av skådespel. Eftersom vi befann oss på ca 2500 m höjd och långt från alla ljuskällor fick vi en vy av vintergatan som vi aldrig sett förut. Vi får jobba lite på att fånga det bättre på bild dock, är det någon som har några tips på hur man gör?

Escalante river

Från Bryce fortsatte vi mot Grand Staircase - Escalante National Monument, ett område känt för sina många canyons, dalgångar karvade av bäckar och floder genom årmiljonernas gång.

Vi gav oss ut på en tvådagars vandring med tält längs Escalante-floden.

Maten under vandringen bestod av färdigköpt frystorkad mat som vi tillsate extra olivolja till för att få tillräckligt med energi. Den frystorkade maten var otroligt god, vilket var lite oväntat.

Det blev mycket vandring i vattnet. I bakgrunden i överkant på bilden ser man ett inflöde av en biflod, som nu tyvärr var uttorkad.

Det var många häftiga bergssidor i dalen. Ser du Lina i botten på bilden?

Det var nästan lite sorgligt när vi skulle lämna dalen efter två dagar. 

När hiken var slut gav vi några andra vandrare lift till deras bil och på köpet fick vi lite extra fina vyer av det unika landskapet.

 Grand Canyon, North rim

Från den lilla dalen begav vi oss mot den riktigt stora en bit söder ut. På vägen bodde vi på en camping i utkanten av staden Kanab där vi kunde ta en välgörande varm dusch.

På väg in mot Grand Canyon såg vi att det var många bilar som hade stannat vid vägkanten. När vi kom närmre såg vi anledningen: Vilda bisonoxar gick och betade på ängen bredvid vägen.

Vi ställde bilen en bit ifrån dalens kant och tog oss i stället fram till fots genom skogen den sista biten. Det var ett härligt sätt att närma sig Grand Canyon. Här sitter vi och beundrar vyn och stärker oss med några mandlar.

Väl framme vid Widforss point var utsikten än mer hänförande.

Efter ytterligare en lyckad lunch på frystorkat var det dags att återvända till bilen. Vägen tillbaka blev dock inte så njutbar. Mörka moln tornade snabbt upp sig på himlen och vi började höra hur åskan mullrade över oss. Vi satte hög fart men hann bara knappt två av de åtta kilometrarna innan regnet började falla. Det blev en riktig åskskur med hagel som samlade sig i små högar på marken. Stigen förvandlades snabbt till en liten bäck, det var tur att vi hade övat på att vandra i vatten uppe i Escalante :-)

Efter det överraskande regnet tog vi igen oss vid hotellet på North Rim där vi fick uppleva en fin solnedgång. 

Efter ytterligare en natt på en campingplats var det så dags för oss att vandra ner i Grand Canyon. Vi var lite oroliga för att det skulle bli för varmt och ville inte bli överraskade av något mer åskoväder, så redan klockan kvart i sju var vi redo att börja den branta nedstigningen längs Kibab trail.

Det var en väl underhållen stig med fina utsiktspunkter på vägen.

Det var spännande att vandra ner bland de olika geologiska lagren, här är det rött berg ovanför oss och vitare under. 

Här är en del av stigen som vi gick på som slingrar sig ner och över till andra sidan av den hör lilla delen av dalen. 

Nästan uppe igen.

Vid lunchtid var vi uppe ur dalen igen och hade tid att uppleva utsikten från Cape Royal.

Här fick vi en liten skymt av den mäktiga Coloradofloden. Vilket ger lite ger ett bra perspektiv på hur mäktig Grand Canyon är.

Tillbaka vid North Rim Lodge tog vi en drick på terassen. På andra sidan stenmuren stupar det brant ner i dalen, så utsikten var riktigt fin även om det inte framgår av bilden.

Sista dagen på vår resa ville vi inte bara sitta i bilen, så vi gick upp tidigt igen för att hinna med ytterligare en nationalpark på vägen mot Las Vegas.

"Good morning Utah!" utbrast jag i det fina morgonljuset, men insåg senare att vi fortfarande befann oss i Arizona.

I soluppgången hade vi vägarna nästan för oss själva. Förutom en del kor, hjortar och kalkoner förstås som tig tillfället i akt att korsa farleden.

Zion national park

Sista stoppet på resan blev Zion National Park. Naturupplevelsen här gick i samma tema som i tidigare parker, men med sin egen charm.

Till och med asfalten var röd när vi kom in i parken.

En av de mest spektakulära vandringarna man kan gör i Zion är den så kallade Angles Landing. Vi hade fått tips om att det skulle vara något alldeles extra och ville förstås försöka oss på den. Vi var dock inte ensamma om denna tanke och delade den till stora delar asfalterade stigen med många andra turister.

Där asfalten tog slut började utmatningen. Det var riktigt branta stup ca 500 meter ner vid sidan om stigen. Lätt jobbigt om man lider av svindel.

Många fortsatte hela vägen upp längs den lilla åsen till toppen till vänster i bild. Vi valde dock att vända om här. Det kändes rejält i benen efter allt vandrande och gissningsvis hade inte utsikten varit så mycket bättre på toppen.

Längs hela den mest utsatta sträckan var det en kätting uppsatt för att man skulle ha något att hålla sig i om fotfästet inte var tillförlitligt. 

En bit av den branta men väl anlagda vandringen upp till Angles Landing.

Las Vegas

Efter en välbehövlig dusch på ett riktigt Truck stop kom vi fram till Las Vegas igen i solnedgången. Bilen lämnade vi på det gigantiska centret för hyrbilar en bit ifrån flygplatsen och tog en av gratisbussarna direkt till terminalen. 

Totalt körde vi ca 150 mil under den veckolånga resan. Kartan här under visar ungefär den rutt vi tog. 

Det känns att det börjar närma sig slutet på vår vistelse här. Resten av hösten kommer att vara fylld med framför allt jobb, men vi hoppas på att hinna se ännu mer av den fantastiska natur som fins runt omkring oss. 

Nya experiment på gång

Just nu pågår förberedelser för experiment på SLAC, Stanford. Men innan expremtentent måste man ladda med lite semester :) Las Vegas here we come!