Ansökan inskickad, dags att åka hem en sväng.

Idag och igår var kulmen på några veckors hårt arbete. Det sägs att det varit lördag, söndag och USAs nationaldag nyligen men det är inget som har hindrat mig från att sätta mig framför datorn på kontoret och skriva ansökan. Idag skickade jag in ansökan. Med 40 minuter till godo på deadline (16:00).

För er som inte är insatta i hur det fungerar med stora fysikexperiment så kanske det här med ansökan kräver en förklaring. På SLAC finns anläggningen LCLS som använder den tre kilometer långa acceleration för att producera röntgenstrålning.

Acceleration på SLAC (Från Wikimedia Commons)

Detta är en ganska ny metod som ger röntgenstrålning med unika egenskaper. Många forskare från hela världen vill därför gärna komma hit och använda den i olika studier. Problemet är att man bara kan göra ETT experiment åt gången. Dygnet har tyvärr bara 24 timmar och ibland behöver utrustningen underhåll. Det är alltså inte bara att komma hit och förvänta sig att få lite röntgenstrålning levererad till sitt experiment. Det jag har jobbat med är alltså en ansökan om att få tillträde till röntgenstrålningen från detta monster till maskin. På min ansökan är det jag som är talesperson och ansvarig forskare tillsammans med en person till. Vi leder ett samarbete med ca 25 personer som på olika vis är (kommer vara) delaktiga i arbetet. Utöver min ansökan tror jag att jag står med på minst två till. Nu är det alltså bara att hålla tummarna för att den internationella kommittén som granskar ansökningarna ska tycka att min är intressant. Jag vet inte när svaren kommer, men experimentet kommer nog att ska om ungefär ett år.

För er som har läst min avhandling, eller på annat sätt vet vad jag gjorde som doktorand, så kanske titeln Two-color x-ray excitation in O₂: a first step towards x-ray based coherent control säger ganska mycket om hur mycket nytt det är jag måste lära mig här borta.

När alla ansökningar var inskickade firade vi med ett par öl på puben Dutch Goose. Det är helt klart ett trevligt gäng jag har hamnat i!

Nu är dock resväskan nästan tom, det mesta ligget på kontoret, och det är dags att åka hem en vända. Jag hoppas inte att flygplansvraket på SFO ska orsaka förseningar.

Nu är det hög tid att sova, jag kommer ju att tappa nio timmar, så det kan vara bra att komma igång tidigt i morgon.